Om att vara ett offer för sitt liv - del 2

Jag blir trött och frustrerad när andra ( vuxna individer) klär sig i offerroller och sedan klagar på vad de får och hur livet behandlar dem. Som om Livet vore en individ, med själviska tankar och total kontroll över oss och våra öden. Vad väntar ni på?! Det är nu du ska agera.

- There is no time like the present!

- Carpe diem!

Ringer det några klockor? Vi är härskare över våra liv. Ingen måste vara passiv - det finns inte sånna måsten. Har du en dröm, eller ett mål, då kan du göra den sann. Men inte om du bara väntar, inte om du bara gnäller, inte om du enbart ser på med avundsjuka när andra går efter sina mål och drömmar! Gör något själv! Ta reda på vad DU vill och sätt fart efter det. Det finns inga ursäkter - alla kan. Det enda som stoppar dig är DU SJÄLV.

Avundsjuka... Jag förstår mig nog inte riktigt på det. Det skapar ju inget positivt och inte heller gynnar det någon - varken oss själva eller den vi är avundsjuka på. Mitt tips är att vända på det instället: bli inte avundsjuk - utan beundra. Se vad den individen åstakom och säg till dig själv

- Kan han/hon så kan även JAG!

Använd beundran som bränsle och unna dina medmänniskor positiva resultat för deras slit. Ingen och jag menar INGEN i världen bara får saker. Ingen lever enbart på positiva erfarenheter, alla har vi motgångar och medgångar. Men det är hur vi lär oss av det som skickas vår väg och hur vi för oss som gör skillnaden.

Så ta den äckliga gröna avundsjuka och vända den upp-och-ner och in-och-ut, så den blir en mjuk rosafärgad beundran. Den känslan kommer inte hämma dig, utan ta dig längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0