När vi ändå är inne på ämnet om att välja partner, så kan vi ju spinna vidare på den tråden. Jag diskuterade här om dagen med en tjejkompis vad man faller för och varför många förhållanden i längden inte håller. Jag tror nämligen inte själv på att man inte på nåt plan väljer vem man fastnar för. Enligt mig är det ingen slump. Jag hävdar snarare tvärt om, att det är ett val, som man själv gör. Hur medvetet det är; det är en annan fråga. Men jag tror det går att lista ut vad man faller för och söker efter, om man granskar sig själv.


Om man frågar andra om vad deras ideal man eller kvinna skulle ha för personliga egenskaper så väljer många partners som  har samma drag som sig själva. Exemple: Han ska vara stark, framåt och våga ta plats. Han ska vara en sån som syns och hörs, någon man lägger märket till och som har stark utstrålning.
Det låter ju kalas, eller hur? Men om man själv är likadan är detta dock ingen hit. Många missuppfattar detta; man ska välja någon som kompenserar en. Inte någon som är likadan.

Min partner gav mig ett väldigt bra exemple på detta med hur det är i ett förhållande - det finns alltid två roller: clownen och tapeten. Clownen är den som syns och hörs mer av dem två. Den som tar initiativ och den som pratar ut. Tapeten ar den tystare partnerna som inte tar upp så mycket plats. Den som följer strömmen och som ofta slutför saker så att mål blir nådda. Clownen pushar på och tapeten lugnar ner. Clownen svävar ofta iväg medan tapeten är jordnära och realistisk.

Dessa roller finns alltid. Dock är de ju inte så här tydligt utstakade och med sånna skarpa konstraster och riktlinjer. Rollerna behövs för att skapa balans. Och vi får alltid ta på oss en av dem. För i verkligheten fungerar det inte med två clowner eller två tapeter. Då får en av personerna i förhållandet konvertera. Det kan funka i början, men till slut så är det just pga detta som det knakar i relationens fogar.

Om man är en clown känner man sig inte bekväm i rollen som en tapet och vise verse. Det gäller alltså att hitta någon som kompenserar oss själva och som ger oss utrymme att vara oss själva. Det kan ta en stund att inse detta. Av egen erfarenhet tog det mig två långa förhållanden att inse att jag är en clown och inte bör dras till och inleda förhållanden med andra clowner. Jag behöver mig en tapet som stabiliserar och lugnar ner mig.

Namnen clown och tapet kan låta ganska negativa; clown låter oansvarigt och tapet klingar av trisstess. Men det är bara två namn på rollerna och för att visa deras olikheter. Rollerna och deras egenskaper är inte negativa - bara olika. Båda behövs för att ett förhållande ska fungera. Tänk efter själv till ditt egna förhållande (om du har ett) eller/och till dina förhållanden i det förflutna. Har du fått spela båda rollerna? Vilket trivdes du i bäst? Om du bara varit en av rollerna och kanske ännu är singel, kan det bero på att du får fel roll? Du kanske hamnar med andra med samma roll? Det är lätt hänt. Kanske bör du se om du kan försöka hitta någon som är mer olik dig själv.